Idag blir det ett annorlunda reportage i kunskapsfrämjandet.
Ville Vessla vill nämligen bjuda sina läsare på ett alldeles extra roligt och intressant reportage.
Idag är det Stridsvagn S som avhandlas. Stridsvagn S var en svensk stridsvagn som togs ur bruk kring 90- talet. Stridsvagnen togs i bruk skiftet kring 50- 60- talet.
Repotaget är hemtat från SVTs Trafikmagasinet.
Test av Stridsvagn SStridsvagn S är med sina 52 ton en riktig tungviktare som får köras på våra vägar. Men hur fungerar den i trafiken är den tungkörd, ser föraren någonting ,eller är den rent av en fara för medtrafikanten. För att få svar så gjorde vi en lite annorlunda test av stridsvagn S eller typ 103 som fackmännen säger.
Drivningen sker med band eller larvfötter som vi säger till vardags. Något speciellt vintermönster behövs inte. Och telefonen är numera standard på modell 103.
Reservdunkarnas placering kan tyckas illa vald om en påkörning sker från sidan. Men avsikten är att de ska skydda karossen vid träffar från olika vapen för dieselbränsle exploderar ju inte.
Strålkastarna fram sitter väl skyddade.
Ett plus för de rejäla bogserkrokarna.
Det viktigaste vapnet är 105 mm kanonen laddningen sker baktill men för vår del håller vi oss till hur vagnen fungerar som fordon.
När det gäller plats för bagage är det väl sörjt två rejäla bagagerum sväljer besättningens utrustning.
Motorhuven väger närmare ett ton och måste vinschas upp. Under huven eller rättare sagt huvarna hittar vi två motorer.
Det här är en dieselmaskin med en V6 med turbo av amerikansk tillverkning. Den utvecklar nära 300 hk men det räcker inte till att ge tillräcklig kraft.
Därför finns också en gasturbinmotor som utvecklar ytterligare 490 hk. Motorerna kan köras var för sig eller tillsammans för att få maximal effekt. Dom två motorerna går på dieselbränsle. Bränsleförbrukningen då, ja 50 l/mil på landsväg och det dubbla 100 l/mil i terräng.
Dieseln och turbinmotorn skjuter iväg stridsvagnen i 50 km/h. Vagnen har tre växlar framåt och tre växlar bakåt och det betyder att toppfarten kan nås i båda riktningarna.
Och så är det dags med en provtur. Och insteget är en aning ovant för en vardagsbilist. Besättningen består av tre man varav två är vända framåt och en bakåt.
Sikten från förarplatsen är förvånansvärt bra. Och med hjälp av kanonpipan är det lätt att avgöra vart vagnen slutar.
Instrumenteringen är fördömlig enkel hastighet och motorvarv. En trestegs automat överför kraften till bandmattorna
Och skivbromsarna ser till att bromssträckan blir kort ,förvånansvärt kort av en klump med en vikt av 40 personbilar.
Men hur fungerar då en fickparkering av en jätte på 42 ton med larvfötter. Parkeringsfickan är bara 1,5 ggr vagnens längd. Genom att ett band bromsas och det andra driver framåt blir vändradien minimal.
Inga problem att parkera men ett minus för den höga bakkanten som försvårar bakåtsikten.
En stabil personbil krossad som en konservburk det visar vilka enorma krafter det handlar om och att man som vanlig bilist bör ge utrymme för pansarjättarna i trafiken.
(Trafikmagasinet 1986)
Källa: http://svt.se/svt/articles/2200-2299/2240/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stridsvagn_S
